Såg just csi och innan det var Amanda och Malin här. De hade kört moppe hit, att se dom köra är typ som att se småsyskon läsa en hel mening utan att haka fast för första gången. Sen när de skulle köra hem igen stod jag där och tänkte: Bara dom klarar av den ojämna marken på infarten och vad händer strax senare? Jo, Malin slinter och gör en tvärsväng utåt(som även mitt hjärta gjorde vid tillfället) Som tur var lyckades hon räta upp moppen igen och de tog sig helskinnade hem, puh. Vi lyssnade på musik och bara småpratatade litegranna. Det är en sak som jag tänkt på, när man lyssnar på barnvisor som man har hört tidigare får man en helt härlig känsla i kroppen. Men hör man en som man aldrig hört förut går det som inte att ta den till sig på samma sätt. Den är som att försöka trycka ner en kantig sten i ett hål där det egentligen ska vara en stjärna. Och när man hör en ny låt på radion som man tycker om längtar man till nästa gång man får höra den och när den väl dyker upp blir man superglad. Sen när den gått på radion ett tag blir man galen och känner hur det svider i öronen när man hör den, varför ska radio nöta sönder låtar? Fy för det. Nä, nu ska jag nog knyta mig, morsning!